Sleepless once again
Det är så orättvist att jag sitter här alldeles ensam och med tårar i ögonen medans i princip alla som någonsin sårat mig går runt med ett stort leende på sina läppar. Dom har någon vid sig, dom har ett bra jobb, dom lever livet och mår bra. Jag känner att all den här tomheten och ledsenheten som finns inom mig börjar förvandlas till ett hat som växer allt mer. Jag vill inte gå runt och hata människor. Jag är inte sån.
Känns som att en förändring borde ske. För helt ärligt så vill jag varken behöva gå runt tom eller fylld av hat.
Jag vill vara fylld av glädje. Jag vill må bra. Nu då jag vet vad jag vill är bara frågan hur jag ska ta mig dit.
Kanske borde börja med att försöka förbättra mina sömnrutiner.. för på sista tiden har jag inte fått mycket sömn.
Då jag under dagen oftast har försökt förtrycka alla negativa tankar, leder det till att jag på nätterna inte längre kan hålla tillbaka tankarna, och då väller dom över. Så det är väl därför jag har det så svårt att somna.
Sanningen är den att jag inte ens försöker gå och lägga mig i rimlig tid längre, för jag vet att de enda gångerna jag skulle lyckas somna är de gånger jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna längre. Dvs, inte heller skulle orka med att tänka så mycket. Låter väl kanske lite konstigt, men det är så det är. Funderar på att kanske börja ta sömntabletter. Kan ju inte skada att prova iallafall. Får höra mig för om det senare, ska lägga mig och slå på Criminal minds på Tv'n nu, i hopp om att tillslut lyckas somna.
