xandraah.blogg.se

Då jag hör om människor som är självmordsbenägna så blir jag
så otroligt ledsen och arg. Samtidigt känner jag mig hur hjälplös som helst.
Jag vet hur allt detdär känns, jag vet hur det känns att ha en kompis
som är självmordsbenägen hur det känns att ha en pojkvän som varit
självmordsbenägen, jag vet själv hur det känns att vara självmordsbenägen.
Det jag inte vet är vad jag ska säga då jag stöter på en människa som är det..
att säga att det bara är egoistiskt, dumt, och själviskt fungerar inte längre.
att säga att framtiden har bra saker att erbjuda gör inte heller det.
det enda man egentligen kan göra är att visa att man finns där för personen,
och att man bryr sig om den.. men tänk om det inte är tillräckligt då?
tänk om personen faktiskt gör något så dumt som att begå självmord..
hur bra kommer man då må över att man inte hindrade personen?

helt ärligt så vet jag inte hur jag själv tänkte då jag var inne i den perioden.
eller jo det vet jag ju, och jag vet också varför jag tänkte som jag tänkte.
men det som bara gjorde allting värre var då jag började gräva ner mig själv..
så märker ni av någon som gräver ner sig, slit upp den!
visa personen hur roligt livet kan vara och att man verkligen ska ta vara på det!